Putt på världen

Kära bloggen!
Jag har inte glömt bort dig och inte er som läser heller. Just nu har det blivit lite paus i skrivandet eftersom jag är lite låg. Jag lovar att bli bättre på att skriva när jag mår bättre igen.

Ibland blir jag så ledsen på den här världen och just nu har jag en period där jag vill flytta ut i skogen o bo där med mina katter o bara vara i fred. Som alltid annars grundar det sig i att jag blev ledsen över att vi människor inte ser det fina med vår omgivning. Med alla varelser som finns runt oss. För mig har det alltid varit självklart att alla människor gör så gott de kan efter sina förutsättningar. Varför kan inte andra också se det? Jag har just nu en person runt om mig som ständigt påtalar mina och andras fel och brister inför dem själva och alla andra. På sistone har jag varit en av dem som är särskilt utsatt och det gör mig ledsen. Jag blir ledsen dels av att jag själv blir trampad på naturligtvis, men också ledsen för personen som gör det här. Det gör mig ledsen att den inte kan se de fina hos de runt om. Att lyfta fram det som är bra hos andra istället för att hela tiden se det som är fel. Ingen är perfekt men ingen blir hjälpt av att ständigt få höra vad det är man behöver jobba på och vad som är fel med en. Det måste vara väldigt jobbigt att ständigt gå runt och tro att alla vill andra illa.

Min fördel så väl som förbannelse är att jag oavsett om jag vill det eller ser bakom fasaden av hur en människa uppfattas eller vill bli uppfattad och ser den som de är och känner vad de egentligen känner. Ofta, märker jag nu, stämmer inte omgivningens bild av hur en person är. Vilket naturligtvis skapar konflikter. Mycket på grund av oförståelse. Jag längtar så efter ett samhälle där vi kan vara de vi verkligen är. Där människor förstår varandra. Förstår att även djur har ett känsloliv - upplever kärlek, glädje, sorg och smärta precis som vi gör. Låter andra utvecklas i sin takt och vara annorlunda. Just nu känns det så långt borta.....